torsdag 20 september 2012

Välgörenhet har blivit business, jag tror jag kräks

Har anledningen till att vi betalar skatt försvunnit ur det allmänna medvetandet? Anledningen till att barnbidrag ska utgå till alla barn, inte bara de fattiga, för att ta ett exempel? Hur känner den som av någon anledning hamnat utanför välfärdssystemet? Tänk att bli hänvisad till allmosor, eller till hjälp från kyrkan? Jag menar inte att vi inte ska hjälpa varandra som medmänniskor, men har man inte råd till det grundläggande ska samhället träda in och hjälpa till, utan att man behöver känna sig utpekad. Alla kan inte bli samhällsnyttiga medborgare, men det är ingen giltig anledning att bli lämnad utanför.

Såg Anders "Arga snickaren" Öfvergård nyss på tv. Han gillar att hjälpa till (bra där, och det menar jag helt oironiskt) men skruvade ändå på sig där han stod i smoking på välgörenhetstillställning. Hade han varit 15 år yngre tror jag inte han reagerat alls, då hade allt varit prima liv. Nu inbillar jag mig att hågkomster av hur det gick till i ett annat samhälle syntes i hans ansiktsuttryck.

Kan det uttryckas snyggare än i Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov? Nej. Ett samhälle med alltför stora ekonomiska skillnader blir ett farligt samhälle. Pappa berättade att de fattiga barnen kallades fram till katedern och fick paket med kläder, framför ögonen på sina klasskamrater. Behövs väl ingen större inlevelseförmåga för att fatta hur det kändes? Det är därför det är så viktigt att barnbidraget ges till alla. De rikas föräldrar bidrar mer (när det fungerar som det var tänkt) eftersom de betalar mer i skatt. Utjämning via skattsedeln, hur bra som helst.

1 kommentar:

  1. Här kommer en kommentar från Dag Öhrlund (som jag själv publicerar eftersom det varit problem med kommentarsfunktionen):
    "Förnedringen i mottagandet av allmosor är dessvärre lika stor i dag, på sina håll. Jag har under ett antal år genomfört ett projekt i form av socialreportage om hemlösa i Florida, som ju ligger i ett av världens rikaste länder. De hemlösas ansiktsuttryck pendlar mellan förtvivlan, hopplöshet och förnedring när de köar för att få en slev potatismos på tallriken, eller för att få tigga lite tandkräm eller ett par skor. Den rika världen, år 2012 - vidrigt. Jag håller helt med dig om att den slags situationer måste undvikas till varje pris och att det grundläggande stödet till dem som verkligen behöver det, ska komma från staten. Däremot anser jag också att staten ska arbeta hårt och aktivt för att stävja missbruk av bidragssystemet. För några år sedan gjorde jag ett reportage om hur två kvinnor på Försäkringskassan i Malmö avslöjat fusk för sex miljoner på ett kvartal, i EN av stadens sex försäkringskassor. Kvinnorna ansåg att de hade hittat kanske 25 - 30 procent av fuskarna. Multiplicera det med de hundratal försäkringskassor som finns i Sverige, så räcker miljonerna till massor av vårdplatser och rullstolar åt dem som verkligen behöver dem..."

    SvaraRadera