lördag 27 oktober 2012

Pugh Rogefeldts bästa låtar enligt mig



När Pugh hängde torshammare runt halsen var jag inte med längre, och inte återkom jag när han joinade Grymlings, men han gjorde nog många bra låtar under 70-talet för att vara en av mina idoler. 

torsdag 25 oktober 2012

Jag gillar hen & en, och så lite om tokvänstern på 70-talet

Han och hon är bra ord som jag använder ofta. Hen är ytterligare ett bra ord som jag använder av tre anledningar: 1) om könet inte är känt eller 2) om könet inte spelar någon roll, dvs istället för henne eller honom, och 3) för de som inte identifierar sig som hon eller han (exempelvis vissa queer- och transpersoner eller könsbytare) som själva väljer att benämna sig hen. Finns många som är jätteupprörda över det här, varför fattar jag verkligen inte.

Solsidan vulgariserade tyvärr hen-debatten genom dagisepisoden där han bytts ut mot hen i Sockerbagarsången. Det fick mig att minnas tokvänstern på 70-talet. Gud förbjude att hen kidnappas av ett antal virrpannor! Det skulle försvåra spridandet av ett ytterst användbart ord som jag alltså inte kommer att använda då könet är känt eller betydelsefullt för förståelsen.
Härliga "vänstertyper" från filmen Tillsammans
En sak till. Har sett att ordet en istället för man även börjat användas. Exempelvis "hur kan en hitta bra nyord " istället för "hur kan man hitta bra nyord". Det skär lite i ögonen än så länge men jag tror att det är en vanesak och sympatiserar helt med tanken att avmaskulinisera språket där det omotiverat förekommer. Ifall omotiverade feminiseringar förekommer bör de också ersättas, ingen diskriminering åt något håll. Språket lever och utvecklas, detta handlar inte om att avköna någon, ingen dramatik alltså kring vare sig hen eller en.

Har tre långsökta men bra boktips: I tystnaden begravd av Tove AlsterdalDen röda vargen av Liza Marklund och Mannen från Albanien av Magnus Montelius. Ett äldre, men mindre långsökt boktips är Egalias döttrar av Gerd Brantenberg.

tisdag 23 oktober 2012

Kära Olle Ljungström

Jag hittade dig inte på riktigt förrän efter Reeperbahn, men dina två första soloplattor föll jag pladask för.
När jag jobbade som påklädare på Operan lyssnade jag på Världens räddaste man och inget annat i flera månader i freestylen. Ville sprida Olle till alla så jag satte lurarna på en av operakoristerna när jag kom till logen men han slet dem av sig och nästan skrek, som i chock. Då förstod jag att Olle passar inte alla.
Eller hör här, den finaste far-sång jag vet:
Just nu förbereder jag mig inför årets Så mycket bättre genom att läsa boken om Olle.
Vi är så lika Olle och jag, nästan lika som bär. Här ett citat ur boken: "Jag kan vakna som lantgreve och gå och lägga mig som fullblodshippie. Däremellan har jag bara varit en engagerad tv-tittare. Dagen efter kan jag vara en pretentiös poet som är i sin orangea period, och jag överväger att bli vegetarian men deserterar på grund av att jag blir sugen på hjortkött när jag ser hjortbeståndet på andra sidan vägen."
Gå aldrig din väg är min allra största Olle-favorit. 
Du och jag, Olle.

Om du också är ett Olle Ljungström-fan så gillar du kanske Lars Lerin. En skörhet i bådas uttryck får mig att förknippa dem med varandra. Lerin är inte bara Nordens främste akvarellist, han har orden med sig. Hans sommarprat var alldeles enastående. Årets bästa - fråga vem som helst! 

Jag skulle ha intervjuat Lars Lerin för Reporter (föregångaren till QX) strax efter min intervju med Jonas Gardell 1986. Tyvärr blev det inte av men jag fick tidigt upp ögonen för Lerin. Själv var jag fattig som en kyrkråtta men försökte (dessvärre förgäves) få mina föräldrar att köpa konst av honom, innan han blev för dyr. 


måndag 22 oktober 2012

Min podcastpremiär handlar om egenutgivning

I tredje avsnittet av Printz publishings podcast Horunge är jag med och pratar egenutgivning. Jättekul! Vet inte vad podcast är, men det spelar ingen roll. Det är som radio kan man säga. Jag är den mest tystlåtna men så hade jag också munnen full av halstabletter hela tiden på grund av svår hosta.

Egenutgivning är ett ämne jag även hade åsikter om i Aftonbladets bilaga, c/o Hanna & Amanda, om den ursprungligen egenutgivna Femtio nyanser av honom av E.L. James. Redan i rubriken finns ett uttryck jag protesterade mot under intervjun, nämligen mammaporr. Det låter snuskigt ju! Varför skulle en kvinna som har barn mer tillhöra målgruppen än en som inte har barn? Nåja, förstår att man måste spetsa till det i marknadsföringen även om jag inte tycker just det här blev bra.
Jag växer som en svamp ur E.L. James huvud
I artikeln ovan kritiserar jag kvaliteten på vissa egenutgivna böcker. Anlita redaktör om du inte ger ut boken via befintligt förlag är mitt tips. Sen glider jag in på jämställdheten som jag upplever har utsatts för en backlash under senare år. Romance är nog en genre i tiden. Kanske är den inte så könsstereotyp som jag inbillar mig? Det återstår att se.


söndag 21 oktober 2012

Isabella Lundgrens releasefest på Teater Lederman

Från framträdande i Nyhetsmorgon 21 oktober
I morse var Isabella Lundgren med i Nyhetsmorgon på tv4 och det fick mig att tänka på releasefesten för hennes första platta för en månad sedan. Teater Lederman var fullsatt av en andäktigt lyssnande publik, många jazzkonnässörer var förstås på plats. Jag är en rätt usel fotograf men tog ändå ett par bilder från tillfället ifråga. 
Jesse Lindgren, Peter Asplund, Klas Lindquist och  Isabella på Teater Lederman
Utanför bild är pianisten Krister Lundqvist som också är mycket bra på mellansnack, vilket han bevisade under en konsert i Östra Ämterviks kyrka i somras. För konsertschema rekommenderar jag att man håller koll på hemsidan.





lördag 20 oktober 2012

Frankfurtmässan, Nobelpriset, Gavin Extence och Liza Gardner

Årets bokmässa i Frankfurt var insvept i ett feberdis för min del men som vanligt massor av intryck. Det första jag fick syn på var den snyggaste utgåvan hittills av Jonas Jonassons dundersuccé Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
Om man fortsätter på svenskspåret så hittade jag en bok som möjligen är uttryck för tyskarnas kärlek till Sverige. 
Jag besvarar kärleken, Tyskland! 
En som skyltades stort i tysk pocket och på mässan på engelska var Nele Neuhaus Snow white must die.
Strax efter 13.00 passerade jag en liten grupp britter vid Random House UK:s stora monter och råkade höra en av dem säga -We just sort of won the Nobel prize! När jag frågade vem som vunnit tolkade jag det som Munro. No, Mo Yan, sa kvinnan. Munro, frågade jag en gång till, kanske för att jag så gärna ville det. No, Mo Yan, sa kvinnan för tredje gången. Ok.

På kvällen var jag till Frankfurter Hof för att fira Gavin Extence som skrivit en bok jag hört mycket gott om, The Universe vs. Alex Woods. Jag tog ett kort på honom ifall han kommer att bli en idol när jag läst hans bok.
Sen var jag till Litterturhaus (vars adress är Schöne Aussicht!) på middag med deckarförfattaren Lisa Gardner. Där tappade jag rösten. Sen gick brandlarmet. Brandkåren kom och kollade läget och vi fotograferade Gardner med hjälm, bok och brandmän. 



söndag 14 oktober 2012

Är man en bohem så är man

Först nu förstår jag mannen i måleributikens ansiktsuttryck när han sålde fyra färger till min halldörr till mig. Det var medlidsamhet. 
Han såg så outgrundlig ut på nåt vis.
Här är mattan som inspirerade till färgvalen. Älskar den mattan! Och kan säga så här, att i det här huset behövs inga barn. Har fullt upp med mig själv.
Pustar ut en stund med lite vin och chips innan jag fortsätter på insidan av dörren. Dagens soundtrack är N.E.R.D.
Damn!

Kan en köttätare överleva en frukost utan kött?

Flög till Frankfurt med SAS häromdagen. Valde vegetariskt frukost på ditresan, eftersom frågan ställdes (bokade via Travellink) och på bokningsbekräftelsen stod "Vegetariskt. Begärd". Jättebra tänkte jag även om det kanske inte lät helt glasklart.
Väl på planet fanns bara mackor med ost och skinka och  flygvärdinnan sa att det överhuvudtaget inte går att beställa vegetariskt "eftersom det är så många vegetarianer som reser med oss och vi kan inte ha med speciella mackor till dem alla". Ha!

Nu har jag ett kanonbra förslag till flygbolagen - och till SJ inte minst: SERVERA OSTMACKOR! Vill köttätarna absolut ha kött på varenda smörgås de äter i sitt liv så får de ta med sig en korvskiva i en plastpåse.
Jag förstår att man inte kan tillgodose allas specialkost men det finns, SOM SAGT, väldigt många vegetarianer och väldigt många av dessa äter ost.
Nu blev jag påmind, genom Jamiroquais video, om didgeridoo, det värsta instrument som någonsin skapats. sympatiserar starkt med kvinnan i reklamen som sändes för några år sedan, hon som stampar ihjäl en diggeridoo.

Visste ni förresten att världens näst värsta instrument, säckpipan, ursprungligen användes i krig? Främst bland krigarna gick säckpipeblåsare för att skrämma fienden på flykten. Det förklarar en hel del, eller va?

tisdag 9 oktober 2012

Svartingar, gubbtjyvar och det politiskt korrekta

Bo Hansson tycker inte det är en stor grej att han sagt svarting, verkar mest tycka det är jobbigt att han blivit påkommen. Han kanske inte skulle tycka det var så kul att kallas exempelvis gubbtjyv, om man ska hitta på ett uttryck för illustrera att tolkningsrätten inte var hans i det här fallet.

Förr sa vi negerboll utan en tanke på hur illa det lät, men sedan länge vet vi bättre. Vissa framhärdar ändå i att säga negerboll istället för chokladboll. Varför då? Av vilken anledning tar man strid för rätten att förolämpa andra? Politiskt korrekt används ofta medvetet som skällsord, men hellre det än ignorant.
Chokladboll, hur svårt kan det vara?



söndag 7 oktober 2012

Flugorna och jag känner ömsesidig antipati

Har varit bortrest över helgen. Flugorna som mest brukar surra runt alla takfönster på övervåningen hade flyttat ner i min frånvaro och jag släppte säkert ut ett trettital. Funderade över varför jag sällan ser dem nere hos mig och kom på att de nog tycker jag är lika obehaglig som jag tycker att de är.

onsdag 3 oktober 2012

Glasögon för solförmörkelsen 1954, för 3D, glasögon med lampor samt en Magic Eye

Jag har läst en fin liten bok som jag vill rekommendera, Om att samla frimärken av Håkan Lindquist. Där finns en kort beskrivning av den stora solförmörkelsen 1954. Folk gick man ur huse för att inte missa det här. Speciella skyddsglasögon tillverkades och mamma köpte ett par som jag liksom övertagit (se fotot nedan).

Om boken ska filmas bör Jonas Karlsson spela huvudrollen, se bara hur lik han är mannen på bokomslaget. Karlsson skriver själv väldigt bra noveller och boken är tunn, därför föreslår jag en kortfilm.

För länge sedan läste jag Luke Rhineharts grabbiga och snuskiga (som jag minns den) Tärningsspelaren. Vet ni att pocketutgåvan som finns ute nu har 3D-omslag? Riktigt coolt! När jag fick veta det letade jag upp mina gamla Gevalia-glasögon som hörde till en reklamfilm för massor av år sedan. Jag förvarar dem alltid nära tv:n, vill inte missa 3D-chans ifall den yppar sig. En gång stod jag inne i Pocket Shop Kulturhuset och då kommer Rhinehart med fru in. Han var en oerhört ståtlig man och hade en cowboyhatt i läder på huvudet.
Avslutar min lilla glasögonkavalkad med ett par läsglasögon med inbyggda lampor. Så här ser jag ut i dem. Använder dem mest när ett partytrick känns på sin plats.
Jag har en favorit till, inga glasögon, men det har med seende att göra. Fick kämpa längre än kanske de flesta, men till slut blev jag fantastiskt bra på att se den gömda bilden i Magic eye. Har fortfarande en almanacka kvar från 90-talet och den övar jag mig på ibland. Undrar om jag därmed har fått ovanligt spänstiga ögon?



måndag 1 oktober 2012

Lars Kepler - innan Lars Kepler

Stjärneborg av Alexandra Coelho Ahndoril fick 2004 års Katapultpris och är en av mina favoritromaner. Den handlar om Tycho Brahe, astronom och bondeplågare. Bondeplågare av astronomiska mått! 20 år efter hans död fanns inte ett spår kvar av hans boställe på Ven, bönderna hade jämnat allt med marken.

Egentligen är det Tychos fru Kristin som är huvudperson i romanen som påminner mig om den fina Girl with a pearl erarring av Tracy Chevalier i tonen. Kristin tuggar kat. Nej det gör hon förstås inte, men något tuggar hon. Kåda? Så intimt beskrivs allt att man tror man är med på plats. Det är så länge sedan jag läste boken så länkar till Annika Koldenius vars litteratursmak ofta liknar min.
Alexander Ahndoril har jag ännu inte läst, annat är som ena halvan i Lars Kepler, men äger en väldigt snygg bok av honom, Den magiska disciplinen. Ser ni hur lika de här omslagen är? Lika som bär. Den ena utgiven av Bonniers, den andra av Norstedts.
Snart kommer Lars Keplers fjärde deckare, Sandmannen. När jag hörde att författarparet brukar se massor av amerikansk thriller och att inspirationen kommer därifrån är jag inte det minsta förvånad över att jag gillar deras böcker. Vill fortfarande ha fler bra thrillertips förresten. 
(Länkar till ett tidigare inlägg om pseudonymer där halva texten handlar om Lars Kepler.)


Design by BlogSpotDesign | Ngetik Dot Com