måndag 30 december 2013

Min vecka som Sweden (del 2), nu med politik.



       På fredagskvällen skickade jag ut en love attack from Sweden (med Timbuktu och ADL, en idol från nittitalet) - sen blev jag politisk. Jag höll det mycket enkelt och vände mig (direkt) till Socialdemokraterna i ett antal tweetar och skrev ungefär så här:
  • Har ni glömt era rötter? 
  • Har ni glömt "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov"? Varför försöker ni inte ens förklara varför vi har skatter & hur en generell välfärd genom skatteutjämning fungerar?
  • Alla människor bör behandlas som fullvärdiga medborgare, oavsett om de kan bidra eller inte. 
  • Alla kommer inte att kunna arbeta, men det är inget skäl till att de som inte kan ska lämnas utanför och behöva vända sig till kyrkor och välgörenhet.
  • Nu är ett gyllene tillfälle att svänga till vänster, vi är många som väntar på det
  • Sluta prata högerspråk, lyssna till de som vill ha förändring 
  • De rika som röstade på högern kommer aldrig att hålla med mig, men vi är många som vill betala högre skatter - om de går till ett bättre liv för alla, inte bara för de rika. 
  • För stora klyftor mellan rika och fattiga är farligt, vi måste kunna leva sida vid sida, ha mat att äta och tak över huvudet. 
  • Självklart ska vi hjälpa varann och inte lämna allt till staten, men det basala ska ingen behöva be om.
Samtidigt som jag postade mina tweetar så rasade det in kommentarer och retweets (delningar). Jag svarade på så många jag hann, tackade för support och delade själv användbara länkar jag fick. Det var hur många som helst som tackade och kommenterade; från England, Kanada, Tyskland, Australien, Tasmanien, USA, Belgien osv osv. Många skrev att de äntligen kände igen Sverige, att de längtat efter att någon skulle ta upp det här ämnet, att samma sak hände i deras eget land och att de inte ville ha det så.

Jag är inte nostalgisk men känner att vi håller på att förlora något viktigt. Välgörenhet får aldrig ersätta samhällets omsorg om individerna. Samma sak händer i land efter land och det känns för jävligt! Varför klumpar Socialdemokraterna ihop sig med de flesta andra partier i mitten? Hur kan de INTE känna att tiden är inne igen? Att måttet är rågat, att väldigt många ser andra värden i livet än att shoppa oss ur kriser, att miljön och solidariteten betyder mer. Människor före profit.

Det finns hur många tecken på denna strömning som helst och inte bara från förväntat vänsterhåll, t ex MedelklassupproretClaes de Faire eller Fredrik Virtanen som skriver den ena krönikan efter den andra i ämnet. Vad ska till för att väcka ett parti som tappat riktningen? Jag vill rösta på Socialdemokraterna i nästa val men de gör det inte lätt för mig.

Har bloggat tidigare på detta tema här


tisdag 10 december 2013

Min vecka som Sverige. Först musik ....

För någon vecka sedan twittrade jag från "världens mest demokratiska twitterkonto" = @sweden-kontot som har 68 000 följare! Som första land i världen överlämnade Sverige, genom Visit Sweden, för två år sedan sitt twitterkonto till en svensk medborgare/vecka och tanken är att visa upp ett mångfacetterat Sverige Man kan inte söka sig dit utan blir nominerad och nagelfaren av en jury innan man tillfrågas. Man ska vara en aktiv twittrare, en intressant person med tydliga och starka intressen så det kändes verkligen som ett hedersuppdrag.

En tidigare kurator för Sverigekontot hade tipsat om svensk musik under hashtag #swedenmusic och eftersom musik är mitt största intresse, jämte litteratur, så följde jag hans exempel. Inledde med bob hunds Tralala lilla molntuss och fortsatte tipsa om sånt jag själv gillar.

Sen dog Doris Lessing. Hon var en stor idol och twittrandet om henne ledde mig snabbt in på bokspåret så jag började tipsa om svenska författare och försökte hålla mig till såna som översatts: Tomas Bannerhed, Ninni Holmqvist, Åsa Larsson, Kristina Ohlsson, Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, Kristian Lundberg, Susanna Alakoski, Leif GW Persson, Tove Alsterdal.
20 november grattade jag Selma Lagerlöf 155 år! Det var väldigt många från alla möjliga länder som hängde på den gratulationen så hon är en i högsta grad levande ehuru död författare.
Sen fick mina 68 000 följare hänga med när jag åkte jag till en ateljé i Vasastan och köpte en hand av ung konstnär eftersom jag fastnat för hans utställning "Den vidrige" som fanns på Odenplans tunnelbanestation.
Av John Jacobsson
Därefter tipsade jag om Anna Odells film "Återträffen" och om att den intressante countertenoren M. Lamar var i Sverige.  
Jonas Gardell skrev på ett upprop mot rysk homofobi, jag gjorde detsamma och delade den länken.
Det skulle bli fotbollsmatch och i total yra skrev jag Zlatan IbrahimoWITZ och blev snabbt både hånad och utskrattad. Svettigt.
Läste i Resumé att IKEA tagit bort ett lesbiskt par från ett magasin innan det skulle tryckas på ryska så det twittrade jag om, mycket tidigt så många krävde länk. 
Tipsade om Carl Johan De Geer, om Martin Schibbye & Johan Persson som var på tv, om Susanne Ostens film Bröderna Mozart som är orättvist bortglömd.
M. Lamar
Sista dagen tipsade jag om några fina turistmål i Sverige, bara ställen jag själv sett och tyckt om: Falu koppargruva, Glimmingehus, Mårbacka, Stockholm, Skokloster, Hildasholm. Julpyntade till och med lite för att hinna visa några ljusstakar och adventsstjärnor.
Glimmingehus
En sak jag inte tagit med i beräkningen var alla följare som krävde interaktion, som ville ha svar på alla möjliga frågor eller bara småprata, allt mycket mer tidsödande än jag var beredd på. Roligt men utmattande. En vecka var lagom om jag säger så.

Fortsättning i nästa inlägg...









Design by BlogSpotDesign | Ngetik Dot Com