Min vecka som Sweden (del 2), nu med politik.

       På fredagskvällen skickade jag ut en love attack from Sweden (med Timbuktu och ADL, en idol från nittitalet) - sen blev jag politisk. Jag höll det mycket enkelt och vände mig (direkt typ) till Socialdemokraterna. Ungefär så här skrev jag (fast på engelska):

• Har ni glömt era rötter? 
• Har ni glömt "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov"? 
• Varför försöker ni inte ens förklara varför vi har skatter & hur en generell välfärd genom skatteutjämning fungerar?
• Alla människor bör behandlas som fullvärdiga medborgare, oavsett om de kan bidra eller inte. 
• Alla kommer inte att kunna arbeta, men det är inget skäl till att de som inte kan ska lämnas utanför och behöva vända sig till kyrkor och välgörenhet.
• Nu är ett gyllene tillfälle att svänga till vänster, vi är många som väntar på det
• Sluta prata högerspråk, lyssna till de som vill ha förändring 
• De rika som röstar på högern kommer aldrig att hålla med mig, men vi är många som vill betala högre skatter förutsatt att de går till ett bättre liv för alla, inte bara för de rika. 
• För stora klyftor mellan rika och fattiga är farligt. Vi måste kunna leva sida vid sida, ha mat att äta och tak över huvudet. 
• Självklart ska vi hjälpa varann och inte lämna allt till staten, men det basala ska ingen behöva be om.

Samtidigt som jag postade mina förberedda tweetar så rasade det in kommentarer. Mängder av läsare från England, Kanada, Tyskland, Australien, Tasmanien, USA, Belgien osv tackade och delade. Många skrev att de äntligen kände igen Sverige, att de längtat efter att någon skulle ta upp det här ämnet, att samma sak hände i deras eget land och att de inte ville ha det så. Jag svarade så många jag hann, tackade för support och delade själv användbara länkar jag fick. 

Jag är inte nostalgisk men känner att vi håller på att förlora något viktigt. Varför klumpar Socialdemokraterna ihop sig med de flesta andra partier i mitten? Hur kan de INTE känna att tiden är inne igen? Att måttet är rågat, att väldigt många ser andra värden i livet än att shoppa oss ur kriser, att miljön och solidariteten betyder mer. Människor före profit. Välgörenhet får aldrig ersätta samhällets omsorg om individerna. Samma sak händer i land efter land och det känns för jävligt!

Det finns hur många tecken på denna strömning som helst och inte bara från förväntat vänsterhåll. Vad ska till för att väcka ett parti som tappat riktningen? Jag har länge velat rösta på Socialdemokraterna men de gör det inte lätt för mig.

Har bloggat tidigare på detta tema här.