måndag 24 mars 2014

The examined life. How we lose and find ourselves av Stephen Grosz #läserjustnu

Under rubrikerna Beginnings, Telling lies, Loving, Changing och Leaving berättar psykologen Stephen Grosz i korta stycken om möten med patienter. Om hur olika människor klarar av olika svårigheter, inte bara om hur och varför de reagerar som de gör utan öppnar även för intressanta filosofiska diskussioner. Exempelvis att ensamma och/eller äldre kan ha lättare att blir paranoida därför att det är lättare att fördra att någon vill dem illa än att de är bortglömda. Sorgligt.

Om att lära sig leva
I ett kapitel polemiserar Grosz mot Elisabeth Kübler-Ross som förenklat beskrivet talar om att en döende genomgår fem "psychological stages" för att till slut nå acceptans inför sitt öde. Så småningom kom hon att anse att även de sörjande går igenom detsamma. Grosz håller inte med. Den döende får ett avslut men för de sörjande kan sorgen när som helst dyka upp igen.

Jag har inte läst ett enda poäng psykologi (vilket förmodligen framgår) men när jag för många år sedan läste Döden är livsviktig av Kübler-Ross slängde in den i kaminen, mitt livs enda bokbränning. Dessvärre minns jag inte mer om varför jag provocerades än att jag uppfattade henne som föraktfull inför svaghet, ett personlighetsdrag som verkar saknas hos Grosz.



lördag 22 mars 2014

Om själasörjare och En mörderska bland oss av Hannah Kent. #läserjustnu

En mörderska bland oss bygger på ett verkligt mordfall 1828 på Island då två pigor och en dräng anklagades för mord på två män. Pigan Agnes Magnúsdóttir inkvarteras i väntan på dödsstraffets verkställan hos en familj, mot deras vilja. Hon väljer en ung och oerfaren präst som själasörjare och när jag läser om deras samtal vill jag läsa om Göran Bergstrands En själasörjares dilemma.Har för mig att han skrev att en präst som anlitats som själasörjare åt en dödsdömd därefter ansågs förbrukad eftersom det var ett så extremt påfrestande arbete, att själasörjaren aldrig blev sig själv efteråt.


Intressant är att den unga författaren, Hannah Kent, är från Australien. Hon hörde talas om mordet när hon som 17-åring var utbytesstudent på Island och skrev boken som "ett mörkt kärleksbrev till landet". Hon lyckades verkligen för detta är en riktig läsupplevelse.

torsdag 20 mars 2014

We are all completely beside ourselves av Karen Joy Fowler #läserjustnu

Den här boken går knappt att berätta om utan att avslöja twisten som kommer på sidan 77 (googla INTE!), men det passar mig som brukar vara karg och fåordig. Nöjer mig alltså med att varmt rekommendera denna starka roman om en olycklig familj som är olycklig på sitt särskilda vis, en familj som slagits i spillror av ett experiment. Styrkan ligger såväl i språk som i handling och spänningen bibehålls in i det sista. Titeln är genialisk.

Recensionen i The Guardian inleds så här: "We are all completely beside ourselves by Karen Joy Fowler is a brilliant novel. I want to tell you about it. But I can't." Här länkar jag till den artikeln. Läs den inte :)
Handen har jag berättat om tidigare. Den är så snygg så får agera statist i alla möjliga sammanhang.





söndag 2 mars 2014

Gil Scott-Heron. Pam Grier. Sly Stone. Angela Davis. Michael Jackson. Stevie Wonder. Diana Ross. Marvin Gaye. Skönhetsideal, antirasism, boktips & musiktips

Här är mitt skönhetsideal. Om jag själv motsvarade det skulle jag utsättas för rasism.
Omslaget på boken jag läser just nu, Komma och gå av Taiye Selasi
Michael Jackson
Pam Grier (otroligt lik Pharrell Williams!)
Sly Stone
Stevie Wonder

Gil Scott-Heron
Jag såg alla amerikanska tv-serier som Svt sände på sjuttitalet och tog stort intryck av medborgarrättsrörelsen, av mordet på Martin Luther King och av musiken som flödade ut från Motown. 

Diana Ross
Marvin Gaye

Angela Davis

Läste nyss en mycket välskriven bok som fick mig att se vardagsrasismen ännu tydligare än tidigare. Här är jag nu av Karen Campbell handlar om Abdi, en svårt traumatiserad flykting från Somalia. Hans försök att förstå det samhälle han hamnat i är en verklig ögonöppnare, likaså hur människor väljer att behandla honom, en del hjälpsamt, andra hatiskt.
Rekommenderas!
Förstår inte rasisternas bevekelsegrunder och inser samtidigt att ett sånt här inlägg i sig kan uppfattas som rasistiskt, som en välmenande klapp på huvudet. Det var bokomslaget överst som slungade mig tillbaka till min tonårstid och blev en anledning att samla snygga bilder på mina favoritartister/förebilder. Först när jag skrev att det var mitt skönhetsideal insåg jag vad det skulle innebära om jag själv såg ut så...

När jag var påklädare på Operan minns jag att en operasångare sa att rasismen inte kommer att ha en chans. (Detta var när Ny Demokrati och Lasermannen härjade så egentligen verkade läget nattsvart.) Hans fem barn umgicks helt självklart med sina klasskamrater från alla möjliga delar av världen, aldrig att de skulle bli rasister. Och ju fler invandrare Sverige tagit emot desto mindre rasistiska har vi faktiskt blivit. Rasisterna kommer att förlora. Invandringen har trots kostnader och bidrag som behöver utgå till flyktingar ändå bidragit med mer pengar till Sverige än den kostat oss.

Design by BlogSpotDesign | Ngetik Dot Com