måndag 24 mars 2014

The examined life. How we lose and find ourselves av Stephen Grosz #läserjustnu

Under rubrikerna Beginnings, Telling lies, Loving, Changing och Leaving berättar psykologen Stephen Grosz i korta stycken om möten med patienter. Om hur olika människor klarar av olika svårigheter, inte bara om hur och varför de reagerar som de gör utan öppnar även för intressanta filosofiska diskussioner. Exempelvis att ensamma och/eller äldre kan ha lättare att blir paranoida därför att det är lättare att fördra att någon vill dem illa än att de är bortglömda. Sorgligt.

Om att lära sig leva
I ett kapitel polemiserar Grosz mot Elisabeth Kübler-Ross som förenklat beskrivet talar om att en döende genomgår fem "psychological stages" för att till slut nå acceptans inför sitt öde. Så småningom kom hon att anse att även de sörjande går igenom detsamma. Grosz håller inte med. Den döende får ett avslut men för de sörjande kan sorgen när som helst dyka upp igen.

Jag har inte läst ett enda poäng psykologi (vilket förmodligen framgår) men när jag för många år sedan läste Döden är livsviktig av Kübler-Ross slängde in den i kaminen, mitt livs enda bokbränning. Dessvärre minns jag inte mer om varför jag provocerades än att jag uppfattade henne som föraktfull inför svaghet, ett personlighetsdrag som verkar saknas hos Grosz.



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Design by BlogSpotDesign | Ngetik Dot Com